Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 9. I Turgenjevs och Tolstojs hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolstoj har en klar, välljudande stämma, och han talade med
långsam tydlighet — troligen mindre af hänsyn mot mig än af
folkpedagogisk vana. Endast ett par gånger anlitade han tyska eller
engelska uttryck för att förklara något mer inveckladt, men han
tycktes ej göra det gärna. »Ich habe mich abgewöhnt», sade han
i en ton, som snarare tydde på inre motvilja än på lingvistisk
minnessvaghet.
Plötsligt afbröt han med frågan, om jag ätit middag. På mitt
halft afböjande svar, att jag frukosterat i Tula, inföll han: »Då
måste ni vara hungrig» och skyndade ut genom en liten dörr.
Man har rätt mot sig själf och skyldighet mot läsare att vara
en smula nyfiken, då man första och sista gången befinner sig i
en stor mans sof- och arbetsrum. Det var lågt i taket, högst enkelt
möbleradt och otapetseradt — ungefär som ett studentrum eller ett
landtligt »sommarnöje». Säng och toalettbord voro af primitivaste
art, måhända tillverkade af ägaren själf. På de hvita väggarna
hängde två kartor (öfver Ryssland och guvernementet) samt en tafla:
»Kristus bland syndarna»; på det lilla skrifbordet lågo en rysk
kalender, en »kladd» och ett ryskt arbete: »Kampen med västern i
den ryska litteraturen», författadt af Tolstojs vän Strachov, med
hvilken jag då fick göra personlig bekantskap.
Om en liten stund kom han igen och bad mig stiga upp i
matsalen. Vi gingo uppför den höga trätrappan och trädde in i
ett stort, ljust rum. Midt på golfvet stod det långa matbordet, afsedt
för många munnar, och väggarna voro garnerade med trästolar.
För öfrigt utgjordes inredningen af ett stort piano, ett enkelt
divansbord med ryska tidskrifter på, familjeporträtt på väggarna samt
i hörnen två byster: af den äldste brodern Nikolai och af —
Schopenhauer.
För att göra mig sällskap, slog värden sig själf ner vid bordet
och var den förste att med synbar aptit ta för sig af den enkla
anrättningen: oskalad varm potatis, ägglåda och svart surbröd.
»Jag är vegetarian,» anmärkte han öfverflödigt, i det han med
fingrarna bröt itu en potatis och behändigt sög ut innehållet. Därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
