Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 9. I Turgenjevs och Tolstojs hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helst ville han tydligen tala om sociala frågor. Han ansåg det
naturligtvis orätt, att alla ej hade lika del i jorden, ty de ryska
böndernas små jordlappar räckte knappt till att lifnära en talrik familj.
Äfven för nästa vintrar befarade han nöd, ty jorden är dålig och
försommarens långa torka farlig. Politiken berördes visserligen
föga, men han gjorde ingen hemlighet af sin sympati för den
brittiska författningen såsom en statsrättslig motvikt. Äfven de
anarkistiska företeelserna tycktes han följa med särskildt intresse, och
han sporde, om det fanns någon anarkistisk litteratur hos oss.
Hvad jag härpå svarade, behöfver allmänheten ej veta. Öfverhufvud
intresserade han sig mycket för de skandinaviska länderna, hvilkas
befolkning han hört skildras såsom välmående — något som jag ej
hade hjärta att bestrida. Genom en rysk tidskrift hade han gjort
bekantskap med Kiellands »Fortuna», som intresserade honom.
Ibsen kunde han däremot alls icke med.
Vi talade något om den ryska litteraturen, och för att sätta hans
ästetiska nihilism på prof frågade jag, hvad han tyckte om Korolenko,
författaren af »Den blinde musikern» samt andra fina stämningsbilder
och psykologiska studier. Tolstoj stannade tvärt med korslagda
armar: »Han ljuger; han är sentimental och affekterad.» Därpå
fortsatte han sin promenad, och vi öfvergingo till andra ämnen.
Poesien, d. v. s. versformen har alltid varit Tolstoj en
styggelse, och hans eget författarskap har ju under det sista årtiondet
tagit en egendomlig riktning. Han påminner därvid om en viss
rysk litteraturkritiker, som fann »ett par stöflar mer värda än alla
Pusjkins dikter». Detta kan ju ock vara sant — från en synpunkt;
men den, som uttalar en slik paradox, har därmed ock frånkänt
sig all rättighet att fälla omdöme om poetiska alster. Och det hade
varit frestande nog att påminna Tolstoj om att han själf i Sevastopol
skrifvit en soldatvisa, som vardt mycket populär!
Jag erfor bland annat, att han aldrig varit internerad. Höga
vederbörande söka nog göra honom lifvet så surt som möjligt
genom att motarbeta utgifvandet af hans skrifter och tiga ihjäl dem
i pressen, men gynna motkritiker, utan att han och hans anhängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
