Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 1. Det förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
professor Bilbasov, att fortfarande forska i och publicera Katarina II:s
historia, kan man ungefärligen tänka sig, huru den humanistiska
vetenskapen måste krypa och slingra sig i Warschau, där en enda
muntlig Öfverträdelse- eller underlåtenhetssynd kan medföra tjänstens
förlust.
Dess mer lärde jag högakta de få polska lärare i Warschau,
hvilka oklanderligt fullgöra sin ämbetsplikt utan att därför offra
personlig värdighet och polskt sinnelag. Huru försiktiga måste de
■ej ständigt vara! Huru lätt utsätta de sig ej för misstro från båda
parterna! Här är t. ex. professorn i polsk litteraturhistoria — ett
ämne som ändå inte kan strykas, men — föredrages på ryska. Nu
kan han gifvetvis icke . jämt idissla t. ex. den period, som ungefär
motsvarar vår Stjernhjelmska, eller docera den franska stilriktningen,
utan bör ock behandla den polska litteraturens glanstid. Men som
•den råkar infalla efter Polens tredje delning, kan man förstå, huru
stympad och torftig framställningen måste bli. Eller om han
publicerar några fullt korrekta, men ingalunda fullständiga studier öfver
Mickiewicz, så bemötes han af den store nationalskaldens i Paris
bosatte sön, Wladyslaw M., med en skarp kritik, grundad på rikare
«tudier och gynnad af yttrandefrihet. Hvad skall professorn göra?
Han måste tiga och spela okunnig därom för att inte riskera afsked.
I ett polskt bibliotek hade jag tämligen godt tillfälle att se
verkningarna af censurens sax, ty ur många böcker voro hela ark och
afdelningar bortskurna. Och det besynnerliga var, att man stundom
ej visste hvarför. Det föreföll nästan som om censuren ville ta
skadan igen för att den någon föregående gång af dumhetens, lättjans
eller okunnighetens »misstag» råkat godkänna ett misshagligt verk.
En gång skulle biblioteket trycka en katalog. Censurens röda penna
strök i korrekturet en boktitel, ehuru själfva boken för länge sedan
•officiellt godkänts. Biblioteksamanuensen rasade som en ursinnig,
ty tryckningen brådskade, och han måste tränga sig fram till öfver.
•censorn för att ändtligen få rätt i en solklar sak. Huru gagnlösa
äro dock icke alla dylika åtgärder! Man skall i ett välförsedt polskt
bibliotek finna nästan alla förbjudna böcker; i ett polskt hem gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
