Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 1. Det förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdfolket sig ofta en ära af att visa det »hemliga facket»; i privata
salonger gör man sig lustig öfver både en och annan rysk svaghet;
den polska bokhandeln i Warschau är, trots allt, mycket stor, och
Warschau betraktas allt fortfarande såsom den polska intelligensens,
hufvudstad. Här bor Polens störste nu lefvande författare Henr.
Sienkiewicz, hvilken bland mycket annat skrifvit den präktiga
histo-riska romanen »Med eld och svärd».
Men totalintrycket vardt dock, att den polska nationalandan
håller på att försvinna i Warschau. Frågar man en bildad polack,,
skall han entusiastiskt eller indigneradt förneka detta, och han kan
ha rätt så till vida som det är fråga om honom och hans
stånds-likar. Men en samhällsklass är dock ej hela samhället, och den
kulturens blomma och frukt, som den litterärt bildade får njuta —
öppet eller i smyg —, är icke liktydigt med kulturens stam och
kärna. Faktiskt vinner ryskheten dagligen terräng i Warschau af
lätt förklarliga orsaker. Alla »misstänkta» polacker utvandra eller
förflyttas till det inre af Ryssland, och deras platser intagas af ryska
tjänstemän och inflyttare. Ryska språkets obligatoriska inlärande
vid alla skolor underlättas betydligt genom den slaviska frändskapen,
helst som polacken ur rent fonetisk synpunkt har lättare att lära
sig ryska än ryssen polska; militarismen gör sitt till att draga åt
banden, och då de polacker, som ej ha ekonomiska eller andliga
förutsättningar att följa med skönlitteraturen, aldrig få höra sitt
modersmål offentligt utom i kyrkorna och aldrig kunna värma sina
sinnen vid anblicken af fosterländska minnen, måste nationalkänslan
med tiden försvagas.
Det är visserligen sant, att den religiösa skiljaktigheten
fort-farande är en stark skiljemur mellan Ryssland och Polen; men den
är dock ej oöfverstiglig eller oförstörbar, ty folket behöfver i våra
dagar något mer än blott predikningar, och den internationella
socialismen gör sitt bästa att underminera statskyrkans grundvalar. Och
den reella skillnaden mellan de båda kyrkornas helgondyrkan är ju
ej större än att den af det lägre folket småningom kan förväxlas.
Under min vistelse i Kiev gaf jag akt på en gubbe, som andäktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
