Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 2. Bilder från Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fortlefver i det europeiskt bekanta IVieliczka, dit ånghästen från
Krakau når på en timme.
Som Wieliczka årligen besökes af minst 7,000 turister, blir
främlingen föga bespejad af de 7,000 polacker och judar, som utgöra
saltstadens befolkning, och på de stillsamma, ovanligt rena gatorna
har den resande ingen aning om att han går öfver en underjordisk
stad: ingen rök, intet slammer antyder arbetet i jordens
innandömen. Tre gånger vandrade jag förbi ett litet trähus, innan jag
fick klart för mig, att det var stadens enda hyggliga värdshus; där
inmundigades en stek, som vid efterforskningar befinnes vara
vildsvin och som nedsköljes med en flaska ungerskt (»nullum vinum
nisi hungaricum!») för att underlätta nedstigandet.
Dessförinnan hade jag dock haft tillfälle att i den friska, klara
höstluften taga en öfverblick af landskapet från en hög kulle i
grannskapet, krönt med en gammal, arkitektoniskt säregen träkyrka. Den
kuperade omnejden med staden i förgrundens dalsänkning och med
Karpaternas utlöpare vid synranden erinrade något om Böhmen.
Det låg något af vårstämning öfver de plöjda åkrarna, och löfträden
hade åter börjat skjuta skott. Men »la seconda primavera» norr
om alperna är bedräglig: de lifskraftiga träden veta ej, att det är
november, Listopad (d. v. s. den månad, då bladen falla), och att en
snar frostnatt obarmhärtigt skall afkyla deras ungdomsglöd.
Redan ingången till grufvans öfverjordiska område väcker
stämning, ty det är inhägnadt af murar, tillhörande ett gammalt
slotts-komplex, där statens saltförvaltning har sina ämbetslokaler. Därifrån
visas man till en af de tio schaktöppningar, som sammanbinda de
båda världarna, och vårt lilla sällskap får särskilda ytterplagg och
hufvudbonader. En korpulent wienerTru lyckades till sist också
draga på sig den nästan fotsida, tätt åtsittande linnerocken, och
stämningen vardt ej tråkigare för det.
Wieliczkas saltlager öfverraska ej genom sitt djup, ty det är
endast 280 meter, men dess mer genom sin utsträckning (3,800
meter i längd och 950 meter i bredd). Men har man att trampa
370 trappsteg ner, tycker man sig vara tillräckligt djupt sjunken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
