Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 2. Bilder från Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hela detta rum är korsadt af en labyrint af gångar, hvalf och
trappor, som hafva en totallängd af 80 kilometer.
Det intressantaste af ett besök i Wieliczka — just det ästetiska
intrycket — hör till de ting, som måste ses med egna ögon och
som ej ens penseln kan återgifva. Redan den långa raden af skuggor,
svagt belysta af lyktor och bloss, som röra sig framåt och nedåt i
de mörka gångarna, är ju en tafla, som kan sätta inbillningen i
rörelse. På något afstånd se saltväggarna svarta ut; men när ett
bjärt eldsken faller därpå, skifta de plötsligt färg: än gnistrande som
bergskristall, än blänkande som stenkol, än dämpadt skimrande i
silfverglans. Och då här och hvar bengaliska eldar flamma upp —
naturligtvis på gästernas bekostnad och efter graderad taxa! —, te
sig feeriska scenerier med sällsamma konturer och färgeffekter. Där
har den utsväfvande fantasien fritt spelrum.
Och staten har sörjt för att öfverraskningar ej saknas under
denna promenad, som varar tre timmar. Här kommer man t. ex.
in i det gröna Antonius-kapellet, hvars väggar och inredning
naturligtvis bestå af idel saltmaterial, därtill uthugget direkt ur själfva
klippan af en enda grufarbetare för två hundra år sedan. Kapellet
vittnar mer om arkitektens fromhet än om hans konstnärliga smak;
men man tänke sig, hvilken möda han haft för att i detta ganska
spröda materiel arbeta ut dessa nästan fristående figurer och detaljer!
Såsom ett monolitiskt verk för handen är det väl allenastående.
Eller man träder in i en af Wieliczkas 70 underjordiska salar
— den är 40 meter hög. Då bloss plötsligt tändas på effektfullt
verkande ställen, skymta och glimma kandelabrar, pelare,
vapensköldar, spiror, kors och en väldig takkrona — allt af salt. Man
tycker sig till och med upptäcka en orgel i den kolossala väggens
bakgrund, och man bedrar sig ej alldeles: bakom dessa väl imiterade
»orgelpipor» är doldt ett harmonium, som välkomnar med
bergmännens psalm och naturligtvis efterföljes af Haydns sköna
kejsarhymn.
Så kommer man åter in i labyrinten, hvars korridor har en
kägelbanas bredd och är nätt och jämt så hög, att man kan gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
