Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 3. Det ännu icke förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkran på god tro, och vagnen fortsatte obehindradt in på de
breda, moderna hufvudgatorna.
Och soldater, pickelhufvor och bier-stugor röjde nogsamt, att
man befann sig i det moderna Hohenzollernthum. Posen har inga
natursköna omgifningar, inga stora historiska erinringar, ingen
monumental arkitektur. Allt är vid första påseendet regelrätt, propert,
nyktert, torrt, och man förundrar sig alls icke öfver att på stadens
vackraste plats finna den eleganta, men kalla bilden af Wilhelm den
gamle i brons.
Posen har dock vid närmare betraktande något af den stämning,
som gärna finnes i katolska samhällen. Katedralen och de öfriga
kyrkorna erbjuda utvändigt visserligen intet synnerligt beaktansvärdt,
men inom deras väggar mötes man af katolicismens mystik och
konst, och Posen har ju varit sätet för den stridande och lidande,
men i landsflykten segrande prelat, för hvars statskonst själfva.
Bismarck slutligen måste gå till Canossa — kardinal Ledochowski.
Grafkoren prydas af historiska och religiösa reliefer och taflor;
radbanden vridas af fromma händer under suckar och knäfall. Vid
biktstolarna mumlas och hviskas det hemlighetsfullt; jag minnes
ännu, huru en ung, beslöjad dam länge lutade sin mun mot den
unge, skägglöse patern, hvars öra stack ut genom gallret, likasom
åsnans öfver båset. Jag skulle gifvit åtskilligt för att få veta, hvad
hon hade att förtro honom; men om jag hört denna hennes hjärtas
bikt, hade jag dock kanske ej blifvit visare.
Slutligen finner man, att Posen äfven i det yttre har en delvis
slavisk karakter. Butikskyltar använda både tyska och polska;
jämte ölknejper finnas talrika vinstugor; jämte statyer af Guds moder
och den helige Nepomuk upptäckas bildstoder af Adam Mickiewicz
och af Jan Kochanowski, den polska renässansens litterära
banbrytare. Man hör det vackra, men veka polska tungomålet
öfverallt, och de mörka typerna — särskildt de kvinnliga — förråda ett
annat temperament än det germanska. Och en hel stadsdel, genom
hvars låga fönster man ogeneradt kan titta in i rummen eller genom
de smala, långa förstugorna uppfånga en skymt af mörka, steniga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
