Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau / 288 (1896) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 3. Det ännu icke förlorade Polen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot deras herrar, som vid alla tre delningarna räckte sin ryska
motståndare handen och ryckte åt sig först storhertigdömet Posen
och sedan — till en tid — själfva Warschau. Mot alla den
preussiska regeringens kolonisations- och nivelleringsförsök sätta de ett
ihärdigt, både öppet och hemligt motstånd, som ingalunda varit
ofruktbart. Preussens millioner mark slukas i denna afgrund; de
tyska kolonisterna själfva slaviseras i tredje eller fjärde led genom
giftermål eller därigenom att
barnen glömma bort den tyska,
som de måste lära sig i
folkskolorna, och af den bismarckska
utrotningspolitiken återstår föga
mer än — ett hundratal
preussiska kolonisationskommissarier,
som för egen del hafva goda
löner...

Thadeus Kosciuszko. Efter ett kopparstick af Anton Oleszcynski.

Och den polska aptiten växer
i Posen. Polackerna hafva redan
fått sin vilja fram, att polska
rekryter kunna få stanna i polska
språkområden i stället för att
flyttas till rent tyska orter; i
skollagstiftningen i samband med
religionsundervisningen hafva de
redan ernått vissa förmåner, och
upphäfvandet af 1886 års kolonisationslag i provinserna Posen och
Westpreussen är kanske blott en tidsfråga. För att motverka denna
polska separatism hafva nationalliberala och konservativa kretsar i
Tyskland bildat en särskild förening. Och härom är intet att säga;
dock tyckes föreningen misstaga sig om medlen, och den är föga
konsekvent i sin logik, då den klandrar polackerna för den
fosterlandskärlek, som den själf är så ömtålig om. Ty icke är väl denna
patriotiska förening nog naiv att tro, att fosterlandskärlek är möjlig
utan kärlek till och frihet för modersmålet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>