Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 3. Det ännu icke förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej är uttryckligt förbjuden i Posen, och jag fick sedan i ett enskildt
samkväm höra den. Men för främlingens öra har den föga
musikaliskt intresse: det är en trivial text till en militärisk gåpå-marsch,
afspeglande polackernas sangviniska sorglöshet.
Vid samma tillfälle lärde jag känna en man, hvars anor, börd,
uppfostran och sympatier äro lika mycket svenska som polska:
grefve L. Stan. Benzelstjerna von Engeström, den därvarande
konstföreningens generalsekreterare. Grefvens farfader var
den bekante statsministern
grefve Lars von Engeström,
en son af lundabispen
Johannes Engeström, som på
mödernet var befryndad
med den från ärkebiskop
Erik Benzelius
härstammande släkten Benzelstjerna.
Då den gamle rättrådige,
själfständige och personligt
älskvärde, men för det nya
statsskicket föga lämplige
excellensen lämnade den
politiska banan år 1824,
flyttade han till Polen, där
han redan 1791 fått
indige-natsrätt såsom polsk
adelsman genom giftermål med en Chlapowska. Dessutom hade han
såsom Sveriges siste minister i Warschau (1787) kommit i personlig
beröring med den polska nationen, och denna svenskens sympati
för Polen varade ej blott till hans egen död (1826), utan har ock
genom fyra släktled bevarat sig än i dag. Hans äldste son, f. d.
svensk öfverstelöjtnant, vardt nämligen också gift med en polska
(grefvinnan Gajewska), och dennes båda söner, af hvilka den yngre
är den i Posen bosatte, äktade äfvenledes polska grefvinnor. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
