Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 5. Gyllene Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det uppstod ett ögonblicks tyst förlägenhet, och så bröt den slaviska
konversationsfloden lös med dubbel fart. Denna nationella ovilja
mot det tyska språket, hvilket dock skall förblifva oumbärligt för
Böhmen såsom ett litterärt kulturland, är förklarlig under
språkkampens hetta, likasom fallet varit i Finland mellan svenska och
finska, men torde väl få betraktas såsom en öfvergående barnsjukdom,
för resten synnerligt hälsosam för den, som vill lära det västslaviska
tungomålet. »Strc prst skrz krk!» — som läsaren af exemplet finner,
är det tjechiska språket synnerligt enkelt och lättfattligt!
Och ju mer man intränger i språket, dess mer finner man, att
Prag är en modern kulturstad, som, med relativt fler katolska
minnesmärken än någon annan stad norr om Alperna, redan har två
hundra fabriker och är medelpunkten för ett vidt utgrenadt
järnvägsnät. Där finnes ett stort nationellt kulturmuseum, en rikhaltig,
privat etnografisk samling (Adalbert Naprstek), en präktig teater m. m.
— allt rent tjechiska kulturprodukter vittnande om intelligens,
idoghet, företagsamhet och sparsamhet — dygder som ställa tjecherna
afgjordt främst bland de slaviska folken. Bland annat besökte jag
en gång »Domacina», en tjechisk köksskola för unga kvinnor, samt
den stora idrottsföreningen »Sokol» (»Falken»), som har medlemmar
i tiotusental icke blott i Prag och det öfriga Böhmen, utan ock i
sydslaviska länder och i Polen, och där gymnastiska öfningar gå
hand i hand med samslaviska solidaritetssträfvanden af
intellektuell art.
Korteligen: Jan Nepomuks och Jan Hus’ Böhmen är vordet
en framstående modern kulturstat, och denna kultur är i främsta
rummet ett tjechiskt verk. De demokratiska ungtjecherna hafva till
och med ända därhän gripits af moderna idéer, att ingen af
sekelslutets andliga strömningar blifvit dem främmande, och i strid mot
det gamla systemet hafva de ej tvekat att söka tillfälliga
bundsförvanter både i antisemiter och socialdemokrater och omladinister
(unga »anarkister» och revolutionärer), af hvilka jag såg åtskilliga
porträtt i den sedermera upplösta studentföreningen »Slavia». Och
som Böhmens äldre kultur faktiskt varit väsentligt tysk, ha ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
