Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 5. Gyllene Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjecherna lämnat de historiska traditionerna och romantiken å sido.
Då ett par stöder störtade i floden från Karlsbron vid den svåra
öfversvämningen i början af 90-talet, tyckte Prags tjechiska
stadsfullmäktige, att kostnaderna för deras upptagande (20,000 gulden)
vore »för mycket», och än i dag ligga de historiska konstverken
på botten. Och då jag en afton gick öfver bron, sade mig en ungtjech
skämtsamt: »Skada, att svenskarna ej eröfrade hela Prag! Då hade
tjecherna blifvit kvar, och vi hade sluppit både papister och tyskar!»
Det ungtjechiska partiet liknar en uppväxande man, som nyss
lämnat slyngelåren. Hans lifliga fantasi och hejdlösa
själfständig-hetsbegär ha lockat honom till åtskilliga snedsprång, som tvungit
magistern i Wien till sträng tillämpning af skollagen. Han
reflekterar ej öfver följderna af sina handlingar och väger ej alltid så
noga orden eller medlen för de stora målen. Men huru stark är
ej hans tro på sig själf, på framtiden, på mänskligheten! Huru låta
bli att tycka om honom med alla hans ungdomsfel — äfven i dem
ligger det något mänskligt, något starkt, som blott lofvar godt för
Österrikes framtid. Och synbarligt har den ungtjechiska segeryrseln
nått sin höjdpunkt och går att lämna rum för den manliga
besin-ningsfullheten och fastheten mot påtryckningar både upp- och
nerifrån.
Under vår vandring genom Prag har skymningen hunnit sänka
sig öfver »Kungliga Vinbergen» och Hradcany och Vltava och de
70 kyrkorna, och af det bortdöende gatulifvet märker man, att man
icke blott är i Österrike, utan ock i det lilla belägringstillståndets
stad. Intet ljud förnimmes mellan de tunga murarna, där
vaktposter smyga fram med laddad revolver och påskrufvad bajonett.
Det ser styggt ut och påminner mer om Petersburg eller Belgrad
än om den glada hufvudstaden i Hus’, Comenius’, Kollars och
Nerudas rika, sköna land. Solen har länge sedan gått ner bakom
Hvita berget, där den böhmiska konungakronan en gång försvann;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
