Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 6. Tjechiska storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldste blir häröfver så vred, att han vågar smäda Libusja och hennes
kvinnoregemente. Hon förmäler sig då med lechen Premysl för att
stärka den hotade furstemakten. — Om dikten varit äkta, hvilket
den ingalunda är, skulle den hafva gifvit en tydlig historisk
anvisning om grundskillnaden mellan den germanska och slaviska
äganderätten. Nu bär den emellertid alla falskhetens kriterier både
till innehåll och form och vardt också först af de upptäckta
skrifterna förkastad äfven af de tjechiska språk- och historieforskarna
själfva. Ur rent ästetisk synpunkt är dikten dock mycket intressant:
det är som ett idylliskt sommarlandskap, öfver hvilket hotande moln
skockas, då Ratibor från Riesengebirge förutsäger tyskarnas
invandring i Böhmen. I en operasalong kan man odeladt njuta af
denna sagohistoriska poesi.
Böhmarne äro för den skolade instrumentalkonsten, hvad
tsige-narna äro i det naiva, okonstlade strängaspelet — födda konstnärer
virtuoser med fint öra, känsliga nerver och varm kärlek till noternas
poesi. Och likasom tsigenarna i sydöstra Europa, äro tjecherna i
de moderna kulturländerna spelande nomader — det är ju inte
Libusjas dom.
Efter oljemålning af Dragutin Pavlik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
