Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 6. Tjechiska storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande rosenbuskar, glänsande, krucifix och arkitektoniska
minnesvårdar, kransade porträtt och glimmande lyktor — där är lif och
skönhet ännu i döden. Och äfven här är ett stycke af Prags och
det tjechiska Böhmens storhet, ty Vysehrad gömmer stoftet af
många af landets bästa söner. Nära den präktiga ingången står
Bodrich Smetanas enkla minnessten, och bredvid ligger en grå häll
med kors i relief och den tvåordiga inskriften: »Jan Neruda 1834
—1891». Och prydd med visitkort och lagerkrans, höljes af blommor
och blad den sten, som bär namnet Vitezslav Halek, den känslige
lyrikern, f 1874. Likasom andra gudarnas älsklingar dog han ungr
ännu ej hunnen sitt 4o:de år.
Men högt öfver alla andra kors och vårdar reser sig en ståtlig
pelare, upptill prydd med tre händer omslutande en ring. Den
bevarar minnet af Vaclav Hanka, den nitiske samlaren och okritiske
litteraturforskaren. Död för mer än ett fjärdedels sekel sedan,,
slipper Hanka nu mera höra alla de hårda omdömen, som i den
vetenskapliga världen fällas om hans upptäckter af gamla tjechiska.
handskrifter — omdömen i hvilka mänger sig harmen öfver att si
länge låtit dupera sig af en enda man och förtreten att ej kunna
utröna, i hvad mån de omtvistade fynden äro oäkta, och huru
förfalskningarna öfverhufvud varit möjliga. Var Hanka en falskmyntare,
har dock ingen varit ädlare i sina afsikter än han, och den
kulturella pånyttfödelsen skulle ej kunnat främjas mer, om han ur
forskningens schakter hämtat upp det renaste guld. Och folketr
som har mer sinne för skaldens impulsiva idéer än för
vetenskapsmannens torra kritik, gaf honom rätt: Hanka vardt faktiskt en
oförgätlig banbrytare för den tjechiska historiens, språkets och poesiens
vackra uppsving, och på Vysehrads pelare, högt öfver det gyllene
Prags gator, läsas de sanna orden:
* »Folken dö ej ut,
så länge språket lefver.»
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
