Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 7. Kampen om Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uteslutande tyska; det talades tyska öfVerallt, och det fanns endast
tyska skolor. I några gymnasier undervisades ett par timmar i
veckan i tjechiska språket såsom ett alldeles främmande ämne, och
ännu till år 1866 var det förbjudet att afsända ett telegram på
tjechiska. Före år 1848 undrade Metternich hånfullt, hvad för slags
folk tjecherna vore, eftersom han aldrig hört talas därom, och då
den tjechiske publicisten och skalden Havlicek, hvilken i början af
50-talet dog i österrikiskt statsfängelse, hos inrikesministern i Wien
anhöll om tillstånd att åter få utgifva sin tidning, fick han det
faderliga svaret: »Det ligger ej i slavernas väsen att befatta sig med
politiska rörelser, och de böra lägga på hjärtat, hvad en böhmisk
deputation en gång sagt monarken: Vi slaver äro flöjtblåsare och
bry oss inte om politik.v — »Ja,» inföll Havlicek med sin vanliga
fyndighet, »vi äro verkligen bara stackars musikanter, som inte
förstå oss på politik. Men vi ha en rik farbror, som spelar
basfiolen, och om han inte uppträdt, hade alla Europas monarker vid
det här laget ej kunnat stämma upp Te Deum» — en anspelning
på Nikolai I.
Och ännu år 1894 svarade den österrikiske ministerpresidenten
Windischgrätz på en interpellation i kammaren: »Regeringen känner
ingen tjechisk fråga!» Nej, hon vill ej erkänna tillvaron af detta
obehagliga faktum; det är med det ungtjechiska partiet i Wien som
med socialdemokraterna i Berlin: regeringen lyser det i bann och
frånkänner det officiell karakter som parti; men hon känner dess
tillvaro så mycket mer, och hon gör i själfva verket ingenting utan
att i tysthet räkna med denna faktor.
Huru länge denna sega kamp mellan tyskar och slaver varat,
som koncentrerat sig i Prag, därom äro meningarna delade.
Somliga mena, att den slaviska rörelsen är årsbarn med detta århundrade
och att den blef lifskraftig efter 1848; ungtjecherna åter påstå, att
fejden räckt ett helt årtusende. För sådana tilldragelser finnas i
själfva verket inga bestämda födelsedata, ty fröna föras osynligt af
vindarna hit och dit och kunna stundom behöfva lång tid för att
finna den lämpliga jordmån, hvarur de spira upp. Redan under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
