Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anden del. Naturalisme - II. Naturalismens vækst i lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
JUST BING
mere dæmonisk Trylleord. Han sidder en Nytaarsnat, det banker;
han læser i en gammel Bog, medens Tanken er hos hans døde
elskede
Langtande till morgonstunden, höll jag mig vid boken bunden;
ack, men djupt i hjärtegrunden, ack, som alltid, Ijöd deri
hennes namn som här förklungit — Leonor det klingar i
änglasfärers harmoni.
Det banker igen, han bliver angst. »Kom ind, hvem søger I«,
hvisker han ængstelig, blot for at sige noget. Atter banker det,
han aabner Døren til Forstuen — ingen — han synes det hvisker:
Leonor! Men det er bare ham og Ekko, som taler. Atter Banken,
hans Puls slaar vildt; men det var jo mod Vinduskarmen. Aha,
altsaa blot Vinden!
Ha, då fönstret upp jag kaster, in en korp i rummet hastar —
ståtlig fågel! mystisk uppsyn! Sekler skönjas ju däri.
Ingen hälsning han mig bringar, då han straxt på svarta vinger
upp på dörrens karm sig svingar och slår ned så trygg och fri
pa en Pallasbyst å karmen, tullt så hemmastadd och fri
som i skogens sceneri.
Hvad? Jag tror at hans besatta uppsyn lockar mig at skratta.
Visdomsdryg syns han sig skatta. Läk då min melankoli!
Sändebud från nattens lander, dit du kanske återvånder,
gamla korp från Stygens strander, säg, då du min gåst vill bli,
säg dit namn i underjorden, säg, hur nämns du häri?
Korpen svarade: Forbi.
Evig og altid dette ene Ord: »Forbi«, evig sidder den som
naglet fast ovenpaa Visdomsgudindens Hoved. Dens Øje faar en
Troldomsmagt over ham, og han synker tilbage paa Puden — ak,
mod den har hendes Hoved hvilet! Tanken paa hende sænker
Fred over ham; det er som Engle svæver gennem Værelset. Skal
han engang befries for dette Mindes Kval?
Korpen svarade: Forbi.
Du profet och leviatan, kanske fågel kanske Satan.
säg, du bud från mänskohatarn, vid den Gud vi lefva i,
vänter ingenstädes fredenj Förer ei den tunga leden
till ett fjärran saligt Eden, där jag åter slutas i
hennes famn, hvars namn nu klingar Ijuft i himmelsk harmoni?
Korpen svarade: Forbi!
Skæbne-Svaret paa hans Livstrangs inderste Spørgsmaal! det
forfærdelige, det uundgaaelige! Han raser, han jager dette Væsen:
bort til Afgrundsriget, hvor den kom fra! Er ikke nu det Øjeblik
kommet, at du gør Døren fri, gør mit Hjerte frit, hvori du har
boret dit Rovdyrsnæb saa dybt — »Korpen svarade: Forbi«. Og
evig bliver den siddende. Hele Livet ligger nu i Skygge af dens
onde sorte Vinge, i Ban under dens Trolddoms-Ord: Forbi! Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
