Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det dröjde...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
JEAN-CHRISTOPHE
stavelser. Då Christophes blick mötte dessa
grumliga ögon, greps han av en panisk
förskräckelse, han flydde till bortersta ändan av
rummet, kastade sig på knä framför sängen
och borrade ned ansiktet i lakanen. Så
förblevo de en lång stund. Melchior vaggade
fram och åter på stolen och flinade. Christophe
stoppade fingrarna i öronen för att inte höra;
ban darrade. Det som nu ägde rum inom
honom var obeskrivligt: en hemsk
omstört-ning, en fasa, ett lidande, som om någon hade
dött, någon som han vördat och älskat.
Ingen kom, de voro fortfarande ensamma.
Mörkret föll på och Christophes rädsla ökades
för var minut. Han kunde ej låta bli att lyssna
och blodet stelnade i ådrorna då han hörde
denna lallande, oigenkännliga stämma som
tystnaden runt omkring gjorde än mer
skrämmande; endast den haltande väggklockan slog
takten till detta oförnuftiga pladder. Han
uthärdade inte längre, han måste fly, men för
att komma ut måste ban gå förbi fadern, och
Christophe ryste vid blotta tanken att återse
dessa ögon; han tyckte sig ej kunna överleva
det. Han försökte att krypa till dörren, han
andades ej, han såg ej upp, han stannade vid
Melchiors minsta rörelse. Dennes fötter
syntes under bordet, drinkarens ena ben darrade.
Christophe nådde dörren och tryckte ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
