Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
99
antecknat födelse- och dödsår. På väggarna
hängde inramade bibelspråk och dåliga
oljetryck, föreställande Mozart och Beethoven. I
ena hörnet var ett pianino, i det andra en
violin samt hyllor med uppstaplade böcker
och röksvärtade pipor. I fönstret stodo
krukor med blommande växter. Man var liksom
omgiven av vänner. Gubbens steg genljödo
i det angränsande rummet. Han hyvlade och
spikade. Han småpratade med sig själv,
kallade sig dumbom eller ock sjöng han med
brummande bas en sorts potpurri av koraler,
känslosamma sånger och krigiska marscher.
Man var i säker hamn. Christophe satt i den
stora länstolen nära fönstret med en bok i
knät, böjd över bilderna, ban fördjupade sig
i dem. Skymningen föll, hans ögon beslöjades,
han glömde bilderna och försjönk i svävande
drömmar. Tunga vagnshjul dånade i fjärran.
En ko råmade ute på fälten. Stadsklockorna
ringde, trötta och sömndruckna, in kvällen.
Obekanta, osäkra begär, dunkla aningar
vaknade i det drömmande barnets inre.
Plötsligt väcktes Christophe av en dov
ängslan. Han öppnade ögonen: natt. Han
lyssnade: tystnad. Farfar var utgången. Han
ryste. Han sträckte sig ut ur fönstret; vägen
var öde. Föremålen begynte att antaga ett
hotande utseende. Min Gud, tänk om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
