Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Den gången då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
JEAN-CHRISTOPHE
sig helt försiktigt bort i ena hörnet, medan
ban vaktade spindeln, som både intresserade
honom och ingav honom vämjelse.
Eben flöt nedanför husets fot. I det
utskjutande trappfönstret svävade man fritt
över vattnet som i en rörlig sfär. Christophe
underlät aldrig att långvarigt betrakta floden
var gång ban släpade fötterna nedför de nötta
stegen, men som i dag hade den aldrig förr
visat sig för honom. Sorgen skärper sinnena.
Det är som om allt etsade sig bättre in i
blicken sedan tårarna tvättat över och friskat
upp minnenas urblekta spår. Nu tedde sig
floden som ett levande väsen; oförklarligt,
men så mycket mäktigare än någon av dem
ban kände. Christophe böjde sig fram för att
se bättre, ban tryckte mun och näsa mot
rutan. Vart gick denna varelse? Vad ville
han? Han var fri, säker om vägen. Intet
kunde hindra honom. Vid alla tider, dag som
natt, om solen lyste eller regnet strömmade
från himmeln, om glädje eller sorg rådde inne
i huset, lika lugnt fortsatte han sitt lopp.
Man kände att allt var honom likgiltigt, att
han var utan bekymmer och njöt av sin kraft.
Vilken lycka att vara som han, att skynda
genom gröna ängar, förbi hängande pilgrenar,
över glänsande kiselstenar och rasslande sand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
