Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Den gången då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134
JEAN-CHRISTOPHE
Flodens gröna massa glider fram,
enhetlig som en enda tanke utan vågor, nästan utan
en krusning, endast med långa, glänsande
vattringar. Christophe ser den ej längre.
Han har stängt ögonen för att höra den bättre.
Detta ständiga brus fyller honom, ger honom
svindel, han suges upp i dess eviga,
överväldigande dröm, som går mot okända mål. Ur
flodens sorlande djup springer brådstörtat en
hett jublande rytm fram; och längs denna
rytm stiga nu melodier, liksom vinrankan
klättrar utmed en spaljé: silverklingande
pianoskalor, smärtfyllda violinlåtar och
sammetslena, avrundade flöjttoner ...
Landskapen ha försvunnit. Floden är borta. En
underbar, vemodsfull skymning sänker sig
ned. Christophes hjärta skälver i ljuv oro.
Vad är det ban ser? Ack, vilka förtjusande
gestalter! ... En ung flicka med bruna lockar
vinkar, trånsjuk och gäckande... En ung
gosse med blekt ansikte och blå ögon ser
sorgset på honom... Så åter andra leenden, andra
ögon — nyfikna och utmanande ögon, vilkas
blickar framkalla rodnad — hängivna och
tveksamma ögon, som påminna om blicken hos
en trogen hund. — Befallande ögon, lidandets
ögon... Se här ett kvinnohuvud, likblekt,
inramat i svart hår, munnen är hopknipen, de
mörkskuggade ögonen förtära hälften av an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
