Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
JEAN-CHRISTOPHE
allas blickar voro fästade på honom. Han
klämde konvulsiviskt sin lilla mössa mellan
knäna och stirrade med runda ögon på ridån
som dolde trollsynerna.
Äntligen ljödo de tre slagen. Farfar snöt
sig och drog upp ur fickan textboken, som ban
alltid följde så noggrant, att ban ibland
glömde vad som försiggick på scenen.
Orkestern spelade uvertyren. Redan vid de första
ackorden kände Christophe sig lugnad. I
denna tonernas värld var han hemma hos sig,
och från den stunden, hur vanvettigt
spektaklet än var, tycktes honom allt enkelt och
naturligt.
Ridån hade gått upp. Man såg träd av
kartong och varelser som ej hade stort mer av
liv. Den lille skådade blott, i stum beundran,
men dock ej förvånad, fast handlingen var
förlagd till ett fantasiens österland, om vilket
ban ej hade minsta aning. Det var en enda
vävnad av orimligheter där ingen kunde finna
sig till rätta. Christophe begrep inte ett dugg,
ban rörde ihop allt, förväxlade personerna,
ryckte farfar i rockärmen och gjorde de
galnaste frågor, som bäst bevisade att ban intet
förstod. Och ändå hade ban inte tråkigt, han
var tvärtom lidelsefullt intresserad. På den
idiotiska librettons grund byggde ban upp en
av honom diktad roman, som inte hade minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
