Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
JEAN-CHRISTOPHE
Det var isynnerhet musiken, som utförde
underverk. Den omgav alla föremål med ett
lätt töcken, i vars skimmer allt blev ädelt,
skönt och önskvärt. Den väckte hos själen
ett obegränsat behov av att älska och
samtidigt erbjöd den kärlekssymboler, som fyllde
det tomrum musikens egna toner skapat. Lille
Christophe var hänryckt, betagen. Det fanns
melodier som förvirrade honom, han vågade
lyfta ögonen, ban rodnade och bleknade,
svettdropparna trängde fram på hans panna,
ban fruktade att den övriga publiken skulle
lägga märke till hans sinnesrörelse. Då de
oundvikliga katastrofer bröto lös, som i varje
operas fjärde akt drabbar de älskande för att
ge tenoren och primadonnan tillfälle att låta
höra sina vokala prestationer, trodde gossen
att han skulle kvävas. Det värkte i strupen,
som då han förkylt sig, ban höll händerna om
halsen, han kunde inte svälja, tårarna ville
spränga bröstet, händer och fötter voro
iskalla. Lyckligtvis var farfar ej mindre
upprörd, han njöt av teatern i barnslig oskuld;
vid de mest dramatiska ställena småhostade
ban med likgiltig min för att dölja sin rörelse,
men Christophe såg nog hur det var fatt och
gladdes däråt. Hettan var gräslig, Christophe
dignade av trötthet, ban var öm och stel av
att sitta stilla så länge, men ban tänkte en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
