Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
170
JEAN-CHRISTOPHE
dörren och vandrade i väg med sin packe.
Det kunde gå om veckor och månader utan
att man såg honom, och så visade han sig
ånyo; en kväll hörde man någon knacka,
dörren öppnades till hälften, och det lilla
huvudet syntes, artigt blottat, med sina milda ögon
och sin blygt leende mun. Han sade: »En god
afton till bela sällskapet,» så torkade han
omsorgsfullt av fötterna innan han steg in,
hälsade på var och en särskilt, börjande med
den äldsta, och gick blygsamt och satte sig i
det avlägsnaste hörnet. Där tände han sin
pipa och väntade lugnt på att den sedvanliga
skuren av grova kvickheter skulle slå ned
över honom. De bägge Krafftarna kände blott
ett hånfullt förakt för honom. Detta lilla
missfoster syntes dem löjligt och hans
tarvliga yrke sårade deras stolthet. De läto honom
grundligt umgälla det, men ban tycktes ej
lägga märke därtill, utan behandlade dem med
en vördnad som snart avväpnade dem,
isynnerhet den gamle, som var ytterst svag för
andras aktning. De nöjde sig med att överösa
honom med plumpa skämt, som kommo
Louisa att rodna. Hon hade vant sig vid att
utan motstånd böja sig inför mannens och
svärfaderns överlägsenhet; hon tvivlade inte
på att de hade rätt, men hon höll innerligt av
sin bror, och ban i sin tur dyrkade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
