Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGGRYNINGEN
171
stumt. De voro båda ensamma och de sista
av sin släkt; båda ödmjuka, utplånade,
nedbrutna av livet, ömsesidigt medlidande och
gemensamma, tyst burna prövningar bundo
dem till varandra i ett sorgset vemod. Mitt
ibland familjen Krafft, vars robusta,
larmande, brutala medlemmar tycktes skapade
till att leva och att leva helt, voro dessa två
veka, goda varelser just som utanför ramen,
vid sidan om livet. De förstodo och beklagade
varandra utan ord.
Med barnets grymma lättsinne delade
Christophe de sinas ringaktning för den lille
mannen, som endast var honom ett lättvunnet
byte för allehanda upptåg, och han plågade
honom med de dummaste påhitt, som städse
fördrogos med samma lugn. Christophe höll
dock av honom utan att göra sig reda därför.
Han tyckte om honom, dels emedan ban var
en foglig leksak, med vilken man kunde
handskas hur man ville, dels emedan han alltid
medförde något gott, en läckerbit, en liten
tavla, en lustig uppfinning. Den lille
mannens återkomst var barnen en sann glädje, ty
ban beredde dem jämt någon trevlig
överraskning. Hur fattig han än var fann han
dock medel till att bringa envar ett litet
minne. Han glömde aldrig en födelse- eller
namnsdag; vid alla högtidliga tillfällen såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
