Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
JEAN-CHRISTOPHE
man honom komma och ur sin packe framtaga
en liten present, väld med hjärta och
urskill-ning. Man liade så vant sig därvid att man
knappt brydde sig om att tacka honom; det
var en naturlig sak, och han tycktes ha full
ersättning i det nöje han skänkt. Men
Christophe som inte sov bra, hade om natten
rikligt med tid att genomgå dagens händelser
och han tänkte då att morbror var mycket god
samt fylldes av en översvallande tacksamhet,
som han dock vid dagens inbrott glömde att
visa, ty då åter liade han bara en tanke: att
göra narr av den stackars mannen. Han var
dessutom för liten för att kunna fatta
godhetens sanna värde. På barnets språk ha god
och dum ofta samma betydelse: och morbror
Gottfried tycktes vara ett levande vittnesbörd
därom.
En kväll då Melchior åt middag borta
ocb Louisa skötte om de två yngsta barnen,
var Gottfried ensam i köket. Han gick ut och
satte sig några steg från huset nära floden.
Christophe, som ej hade annat att göra, följde
med och sin vana trogen begynte han skutta
omkring och retas som en ung valp, ända tills
han andfådd rullade omkull vid Gottfrieds
fötter. Han låg på magen och gömde ansiktet
i gräset. Så snart han återfått andan
funderade ban ut en ny dumhet och ropade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
