Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hon reste. Han kunde inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
33
Vid stranden nära en fiskarby stannade tåget.
Det förklarades för resenärerna att till följd av
ett häftigt regnväder hade ett jordskred ägt rum
i en tunnel mellan Genua och Pisa. Alla tåg voro
många timmar försenade. Christophe, som tagit
en biljett direkt till Rom, blev förtjust över
denna otur, som väckte hans reskamraters stora
missnöje. Han hoppade ut på plattformen och
använde väntetiden med att gå ned till havet som
drog honom till sig. Det höll honom så väl fast,
att då lokomotivet efter två eller tre timmar
visslade och ångade bort, så var Christophe ute i en
båt och ropade muntert: »lycklig resa». I en
lysande natt, på ett lysande hav lät han vagga
sig längs den doftande kusten och dess
utskjutande uddar, kantade med små cypresser. Han
hyrde ett rum i byn och tillbringade där fem
dagar i ett oupphörligt jubel. Han liknade en man
som länge fastat och nu glupskt kastar sig över
födan. Med alla sina utsvultna sinnen slukade
han det bedårande ljuset. . . Ljus, världens blod,
du som flyter i rymden likt en livsström; genom
våra ögon, läppar, näsborrar, hudens alla porer,
tränger du in i vårt väsens djup — ljus mer
nödvändigt för livets uppehälle än brödet — den som
en gång skådat dig, fritt från nordens
töckenslöjor, rent, brinnande, naket, frågar sig hur han
hittills kunnat leva utan att känna dig och han
3. — Jean-Christophe. x.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
