Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hon reste. Han kunde inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
35
sig nu det rov som erbjöds den: doft, färger,
stämmornas, havets, klockornas musik, luftens
smekningar, ljusa, varma bad som vila den
åldrade, utmattade kroppen ... Christophe tänkte
på ingenting. Han levde i en enda lycksalighet.
Han meddelade sin glädje åt alla dem han mötte,
till sin båtkarl, en gammal fiskare med smala
pigga ögon, utstyrd i en röd mössa, erinrande om
en venetiansk senators — till sin ende
bordskamrat, en milanesare som åt mackaroni och
rullade sannskyldiga Otelloögon, svarta, hemskn
hatfyllda, ehuru han i själva verket var en
ganska apatisk och sömnaktig man — till kyparen
som, då han bar en bricka, kråmade sig, vred
armarna och höjde bröstet likt en av Berninis
änglar — till den lille helige Johannes, som med
koketta ögonkast tiggde vid vägkanten och bjöd
förbifarande en apelsin med sin gröna stjälk
Han ropade åt körkarlarna, som lågo utsträckta
på åkdonens botten, och då och då utstötte
kupletter ur en släpig snörvlande sång. Han
häpnade över att han själv ibland småsjöng C a v a 1
leria Rusticana. Resans mål var alldeles
bortglömt. Han hade glömt sin iver att nå
målet, att återse Grazia ....
Ända till den dag då den älskades bild åter
vaknade till liv. Yar det kanske en blick som
han uppfångade? Yar det ett allvarligt
sjungande tonfall som möjligen frammanade den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
