Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vintern gick. Grazia skrev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
147
floret såg han hennes lugna ögon. De sade
halvhögt »goddag» och togo varandra i hand.
Hon var tystare än vanligt; han var tafatt och
rörd och teg för att dölja sin sinnesrörelse. Han
lät henne stinga in och han glömde att säga de
ord han uttänkt för att förklara den oordning
som rådde. Hon satte sig i den bästa stolen och
han satte sig bredvid henne.
— Se här mitt arbetsrum.
Det var allt vad han hittade på att säga.
Hon såg sig omkring utan brådska med ett
godhetsfullt leende. Hon var också litet rörd
ehuru hon inte ville erkänna det. (Senare
berättade hon att hon en gång som barn hade tänkt
komma till honom men att hon i sista ögonblicket
blivit rädd.) Nu blev hon djupt gripen av
våningens ensliga och sorgbundna utseende. Tamburen
var liten och mörk; där saknades varje spår av
komfort; fattigdomen trädde överallt fram.
Hennes hjärta sammankrymptes. Hon var full av
varmt deltagande för sin gamle vän, hon betänkte
att allt hans arbete, all hans möda och en viss
ryktbarhet ej hade lyckats befria honom från
penningförlägenhet och bekymmer. Samtidigt roade
det henne att se den absoluta likgiltighet för all
trevnad som rummets nakna torftighet
uppenbarade; inte en tavla, inte ett konstföremål, ej ens
en bekväm fåtölj — inga andra möbler än ett
bord, tre hårda stolar och ett piano samt, tillhopa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
