Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe var den ende...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
199
bindelser endast se en lek, fullkomligt fri från
någon som helst sedlig prägel. En viss ärlighet
och en sorglös godhet voro, enligt honom, allt
vad en hederlig man behövde. Han besvärade sig
inte med Christophes betänkligheter. Denne åter
harmades djupt. Hur mycket han försökte att
ej påtruga andra sina tänkesätt, så var han inte
alls överseende. Hans forna våldsamhet var
blott till hälften kuvad; ibland brast den lös.
Somliga av Georges’ intriger kallade han helt
enkelt svinaktiga och han sade sin mening rent
ut. Georges var inte vidare tålmodig. Det artade
sig till ganska häftiga uppträden dem emellan.
Sedan råkades de inte på många veckor.
Christophe insåg att hans uppbrusning ej var ägnad
till att förändra Georges’ uppförande, han insåg
även att det låg en viss orättvisa i att taga ett
tidevarvs sedlighetsbegrepp som måttstock för
en ny generations moral. Men han stod inte
emot. Vid första bästa tillfälle började han om.
Hur vore det möjligt att tvivla på den tro som
man levat för? Man kunde lika gärna försaka
att leva! Vad tjänar det till att låtsas tänka
annorlunda än man verkligen tänker — bara för
att likna sin granne eller för att undgå att stöta
honom. Det vore att nedergöra sig själv utan
att någon annan droge fördel därav. Vår
främsta plikt är att vara oss själva, att våga säga:
»detta är gott, detta är ont». Man gör de svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
