Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - »Quid? hic, inquam...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
233
sig i hans armar, utan att veta vad han skulle
säga tvekade. Christophe frågade stilla:
— Är det du min vän? Har du glömt
någonting?
Georges stammade helt förlägen:
— Ja.
— Kom in.
Christophe gick och satte sig i den länstol där
han suttit innan Georges’ ankomst. Han satt
bredvid fönstret, lutade huvudet mot ryggstödet
och betraktade de mittemot liggande taken och
den purpurröda aftonhimmeln. Han brydde sig
inte alls om Georges. Den unge mannen låtsades
söka på bordet, allt under det att han i smyg
kastade en blick på Christophe. Dennes ansikte var
orörligt. Aftonrodnadens återglans upplyste
kinderna och pannan. Georges gick mekaniskt
in i rummet bredvid, som om han fortsatt att
söka. Det var där som Christophe nyss stängt
sig inne med brevet. Det låg ännu kvar på
sängen, som bar spår av en kropp. En bok hade
glidit ned på mattan, den var halvöppen och ett
blad var tillskrynklat. Georges tog upp boken
och läste i evangeliet om Magdalenas möte med
trädgårdsmästaren.
Han återvände till det andra rummet; för att
se obesvärad ut rörde han vid några föremål. Han
tittade ånyo på Christophe som inte rört sig. Han
skulle velat säga hur mycket han beklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
