Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - »Quid? hic, inquam...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
235
... Or vedi figlio
trå Beatrice eteèquestomuro...
Mellan honom och Beatrice fanns inte längre
någon mur.
Redan länge hade hälften av hans själ varit på
andra sidan. Ju längre man lever, ju mer man
skapar, ju mer man älskar och förlorar dem man
älskar, ju bättre undgår man döden. Vid varje
slag som slår oss, vid varje nytt verk som vi
frambringa, rymma vi bort ur oss själva, vi fly
in i verket som vi skapat, i själen som vi älskat,
den själ som gått ifrån oss ... Till slut är Rom
inte längre i Rom. Det bästa av vårt eget jag
är ej längre oss själva. — Grazia var den enda
som hållit honom tillbaka på denna sidan. Och
se, nu i sin tur ... Nu var dörren sluten om
smärtans värld.
Han genomlevde en period av hemlig
exalta-tion. Han kände inte längre någon bojas tyngd.
Han väntade ingenting mer av ödet. Han
hoppades ingenting. Han var inte beroende av
någonting. Han var befriad. Kampen var slut.
Han hade sluppit ut ur stridernas område, ur den
krets där drabbningarnas och hjältarnas Gud
härskade, Dominus, Deus, Sabaoth.
Vid sina fötter såg han i natten den Brinnande
Buskens fackla slockna. Vad den var avlägsen
— redan! Då den en gång upplyste hans stig,
trodde han att han nära nog nått krönet. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
