Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Den eldsvåda, som ruvade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
251
— Är ni således nöjd med min musik? Är det
så, ni skulle vilja uttrycka er kärlek eller ert
hat?
— Ja, mästare.
— Nåväl! Var tyst då! Ni har ingenting att
säga.
Hans avsky för underdåniga andar, som blivit
födda att lyda, hans behov att inandas andra
tankar, än hans egna, lockade honom till att
företrädesvis uppsöka kretsar vilkas idéer voro
diametralt motsatta hans egna. Han valde till
vänner, människor, för vilka hans konst, hans ideella;
tro, hans sedliga åskådning voro döda bokstäver;
de hade ett helt annat sätt att uppfatta livet,
kärleken, äktenskapet, familjen; alla sociala
relationer. — Beskedliga människor för resten, ehuru
de tycktes tillhöra ett helt annat tidevarv i den
andliga evolutionen. Den ångest och de
samvetsbetänkligheter, som hade förtärt en stor del av
Christophes liv, voro för dem obegripliga. Så
mycket bättre för dem tvivelsutan ... Christophe
önskade inte alls lära dem att fatta hans
svårigheter. Christophe fordrade inte att andra skulle
tänka som han för att de på det sättet skulle
styrka hans tanke. Han var säker på sin egen
tanke. Han begärde av dem nya tankar, nya
själar som han finge älska. Älska, fatta, alltid
mer, alltid vidsträcktare. Se, och lära att se.
Han hade kommit så långt att han inte blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
