Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 t
JEAN-CHRISTOPHE
de hånade varandra, funno de nöje — måhända i
hånet, kanske i samtalsämnet. De underhöllo till
och med Christophe därmed, han motsade dem
ej, utan befordrade vidare de små pilarna från
den ene till den andre. De låtsades vara
likgiltiga, men de upptäckte snart att de brydde sig
alltför mycket om varandras omdöme; Georges
isynnerhet var ur stånd att dölja sitt förtret. Vid
första tillfälle blev det livliga skärmytslingar
dem emellan. Stötarna voro lätta, de fruktade
att göra varandra ont; den hand som utdelade
slagen var dem så kär, att de funno större glädje
i de slag, som de mottogo, än i dem som de
utdelade. De iakttogo varandra nyfiket med ögon
som sökte fel och i dess ställe funno behag. Men
de medgåvo det ej. Var och en förklarade, då
ban eller hon var ensam med Christophe, att den
andra parten var outhärdlig. De begagnade sig
dock av alla tillfällen, som Christophe erbjöd
dem, att råkas.
En dag då Aurora var hos sin gamle vän, sade
hon honom, att hon skulle komma följande
söndagsmorgon; Georges rusade, enligt sin vana, i
full fart in och meddelade att ban skulle komma
söndags eftermiddag. Christophe väntade hela
söndagsmorgonen förgäves på Aurora. Vid den
tid, som Georges omnämnt, infann hon sig och
bad om ursäkt; hon hade blivit förhindrad att
komma tidigare; hon satte ihop en hel liten histo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
