Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Georges’ och Auroras...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
287
erinrade sig den först, då hon skulle skriva till
Christophe och undrade vad hon väl kunde hitta
på att säga.) Det var föga viktigt, men
Christophe var förtjust att få vara till nytta, och han
gick strax ut för att hämta boan. Vädret var
dåligt. Vintern gjorde en sista häftig
påhälsning. Hagelskurar, snöblandat regn och isande
vind. Inte en enda droska syntes till.
Christophe fick vänta länge i ett postkontor.
Biträdenas ohövlighet och envist långsamma sätt
uppretade honom till en grad som inte gjorde
expedieringen snabbare. Hans sjukliga
kroppstillstånd bar till största delen skulden till dessa
vredesutbrott som förnekades av hans själs lugn.
De skakade hans kropp såsom eken, innan den
faller, skälver under de sista yxslagen. Han kom
genomfrusen hem. Portvakten lämnade honom
i förbifarten ett tidskriftsurklipp. Han
genomögnade det. Det var en ondskefull artikel, ett
angrepp mot honom. Sådant var numera ganska
sällsynt. Nöjet i att anfalla är ringa, då den
anfallne inte lägger märke till slagen. Hans
hätskaste fiender kunde, allt under det att de
avskydde honom, ej värja sig för en viss aktning,
»Man tror», erkände Bismarck
motsträvigt; »att ingenting är mer
ofrivilligt än kärleken. Aktningen
är ännu ofrivilligare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
