Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Georges’ och Auroras...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 t JEAN-CHRISTOPHE
Men artikelförfattaren var en av dessa starka
karlar som, bättre beväpnade än Bismarck, undgå
både kärlekens ock aktningens inflytande. Han
talade om Christophe i de mest skymfliga
ordalag ock bebådade ett nytt anfall om fjorton dagar.
Christophe skrattade och mumlade medan han
ånyo kröp i sängen.
— Han kommer allt att bli snopen, då han inte
finner mig hemma längre.
Hans vänner ville att han skulle ha en
sjuksköterska; kan vägrade. Han sade att han så
länge levat ensam, att han åtminstone vid ett
dylikt tillfälle skulle tillåtas att njuta av sin
ensamket.
Han hade inte tråkigt. Under de sista åren
kade han ständigt varit upptagen av dialoger
med sig själv. Det var som om hans själ varit
dubbel, och de senaste månaderna hade hans inre
sällskap ökats. Ej endast två men väl tio själar
bodde inom honom. De talade sinsemellan; oftast
sjöngo de. Ibland tog kan del i samtalet, ibland
teg han och lyssnade. På sin säng, på bordet,
alltid inom räckkåll, kade han notpapper, på
vilket kan antecknade deras ock sina egna infall.
En rent mekanisk vana: — tänka och skriva kade
blivit någonting för konom liktydigt; skriva
var blott att klart formulera sina tankar. Allt
vad som störde honom i sällskapandet med käns
inre själar tråkade ut konom ock retade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
