Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Georges’ och Auroras...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
289
— vid somliga tillfällen besvärade honom till ocK
med de vänner som han tyckte häst om. Han
bemödade sig om att inte visa dem det, men det
tvång, ban ålade sig, gjorde honom gränslöst
trött. Sedan var ban lycklig att få återfinna sig
själv, ty kan hade ett kort ögonblick tappat bort
sig. Omöjligt att höra de inre rösterna mitt i
alla människors prat. — Gudomliga tystnad! . ..
Han tillät endast portvakterskan eller en av
kennes barn att komma en eller tre gånger om
dagen ock köra efter vad han behövde. Han
lämnade dem även de små brev, som han ända
till sista dagen fortsatte att sända till Emmanuel.
De två vännerna voro båda två nästan lika sjuka.
De gjorde sig inte några förkoppningar längre.
På olika vägar hade Christophes fria, fromma
snille och Emmanuels fria gudsförnekande snille
nått fram till samma broderliga frid. De skrevo
till varandra med en darrande stil som de, var
och en, hade allt svårare att tyda; de talade ej
om sina sjukdomar, de fortsatte att tala om det,
som alltid varit ämnet för deras samtal,
nämligen konsten ock deras egna tankars framtid.
.. . Ända till den dag, då Ckristophe med en
nästan vanmäktig kand nedskrev den, i striden
döende, svenske konungens ord:
»lek kabe genug, Br u der;
rette dich!»
19. — Jean-C.hristovhe. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
