Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han skådade ut över...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 t
JEAN-CHRISTOPHE
Han skådade ut över kela sitt liv som på en
lång följd av avsatser: ungdomens stora
ansträngning för att få herravälde över sitt eget jag, de
bittra striderna i akt ock mening att av andra
erövra den enkla rättigheten att leva, att erövra
och befria sig själv från släktets ande. Till och
med efter segern kvarstod plikten att utan
uppehåll vaka över erövringen ock försvara den mot
själva segern. Så syntes vänskapens ljuvket och
prövningar, som ånyo öppnade det genom
kampen avskilda hjärtat för den stora
mänskligke-tens familj. Sedan såg han konstens fullhet,
livets höjdpunkt... Att stolt regera över sin
erövrade själ, att tro sig vara herre över sitt öde
— och plötsligt vid vägkröken möta
uppenbarelsebokens dystra ryttare: Sorgen, Lidelsen,
Skammen, vilka alla äro Mästarens förtrupper —
bliva omkullkastad, trampad under hästhovarna,
blödande släpa sig till bergets topp, där högt
uppe bland skyarna flammar den vilda eld som
luttrar och renar; befinna sig ansikte mot ansikte
med Gud, kämpa som Jakob mot ängeln, gå ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
