Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han skådade ut över...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
291
ur striden, bruten och sargad; älska sitt
nederlag; fatta sin begränsning; beflita sig om att
uppfylla Mästarens vilja och då plöjningsarbetet,
sådden, skörden, den sköna ocli kårda mödan äro
avslutade, ka vunnit rätten att vila vid foten av
de solbelysta höjderna och säga:
— »Välsignade våren I! Aldrig får jag njuta
av ert ljus, men er skugga är mig ljuv . . .»
Då visade den älskade sig. Hon tog konom
vid känden. Döden bröt sönder kroppens
skrankor ock lät i vännens själ väninnans rena själ
rinna in . . . Tillsammans skredo de bort ur
dagarnas skymning ock nådde de lycksaliga
höjder, varest likt trenne gratier, det förflutna, det
nuvarande och framtiden i ädel dans svävade
runt, hållande varandras händer, där varest det
nu lugnade hjärtat på en gång såg glädje och
smärta födas, blomstra och dö; där allt var
harmoni.
Han hade för bråttom. Han inbillade sig att
han redan hunnit målet . . . Det skruvstäd som
klämde hans bröst, den bildernas våldsamma
yrsel som tornade samman i hans brännande
huvud erinrade honom om att den sista färden
var kvar -— den allra svåraste att uthärda . . .
Framåt! . . .
Han var fastspikad i sin säng, orörlig. I
våningen över honom klinkade en enfaldig, liten
kvinna flera timmar i sträck på pianot. Ilon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
