Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 JEAN-CHRISTOPHE
låtsade visserligen en stor självständighet,
anslog gärna en kritisk ton och spelade ett strängt
förakt för alla höga värdigheter; men innerst
dolde han en barnslig beundran för pengar,
makt, hedersbetygelser och sociala
utmärkelser; och hans högfärd kände inga gränser, då
han såg sin sonson närma sig dem, som ägde
dessa fördelar; han njöt därav som om denna
ära till en viss grad återföll på honom själv,
och trots alla hans ansträngningar att synas
överlägsen och likgiltig, strålade hans anlete.
De kvällar då Christophe var på slottet ställde
alltid gamle Jean-Michel så, att han under en
eller annan förevändning kunde stanna kvar
hos Louisa. Han inväntade gossens återkomst
med ett barns otålighet, och då Christophe
kom, gjorde han med en förströdd min några
låtsat likgiltiga frågor, som till exempel:
— Nå, det gick väl bra i afton?
Eller en liten vänlig uppmuntran:
— Se här vår lille Christophe, som nog
kan berätta oss något nytt.
Eller kanske ett litet inställsamt utrop:
— En hälsning åt vår unge riddersman!
Men Christophe var tvär och trumpen och
sade knappt ett kort godnatt; varefter han gick
bort i ett hörn och tjurade. Gubben envisades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
