Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 19
gengäld blott beredde en sorg och vanära.
Och om onkel Theodor mötte Christophe på
gatan vände han bort huvudet och satte handen
för ansiktet med ett uttryck av avsky.
Bristen på sympati i hemmet tvingade
Christophe att söka sig ut så mycket som
möjligt. Han led av det tvång man ständigt
ville pålägga honom. Det fanns för många
ting, för många människor, som man skulle
vörda utan att det ens tilläts att fråga varför;
och Christophe hade inga anlag för vördnad.
Ju mer man sökte tämja honom, omvandla
honom till en liten tysk borgare, desto mer
kände han behovet av frigörelse. Efter de
dödande stela och tråkiga timmar han
tillbragte i orkestern eller på slottet skulle det
varit hans största nöje att rulla sig i gräset
som en liten fölunge, att glida nedför
gräsvallen, denya byxorna till trots, eller att slåss
med kvarterets alla slynglar. Om det ej skedde
oftare, var det visserligen inte fruktan för slag
eller förebråelser, som hindrade honom; men
han hade inga kamrater, han lyckades inte bli
vän med andra barn. Till och med gatpojkarna
tyckte inte om att leka med honom; han tog
leken för mycket på allvar och var för
hårdhänt. Å sin sida hade han vant sig vid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
