Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 JEAN-CHRISTOPHE
hålla sig för sig själv; han blygdes över att
han ej var skicklig i lekarna och tordes sålunda
ej taga del i dem. Han låtsades då att ej bry
sig om dem, ehuru han brann av lust att vara
med; men ingen bad honom, och han
avlägsnade sig förtvivlad, fast till utseendet
likgiltig.
Hans enda tröst var att ströva omkring
med morbror Gottfried, då denne vistades i
trakten. Han närmade sig honom alltmer och
kände frändskap med hans oberoende lynne.
Nu fattade han så väl det nöje Gottfried erfor
av att driva omkring på vägarna utan att
vara bunden någonstädes. Om kvällarna gingo
de ofta tillsammans rakt fram, utan mål, långt
bort, tvärsigenom fälten. Gottfried glömde
tiden, och till familjens vrede återkommo de
jämt försent. Största glädjen bestod dock i
att smyga sig ut om natten, då alla sovo.
Gottfried visste nog att det var orätt, men
Christophe övertalade honom och han kunde
ej stå emot. Vid midnatt kom Gottfried
nedanför huset och visslade på ett överenskommet
sätt. Christophe låg fullt påklädd, han kröp ur
sången med skorna i hand, höll andan och
krälade med en vildes list fram till köksfönstret,
som vette åt vägen. Han kiev upp på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
