Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Ehuru fattigdomen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 JEAN-CHRISTOPHE
berså med en bok i handen, han fantiserade
och lyssnade till syrsornas sövande vaggsång,
och mekaniskt följde han med ögonen farfars
rörelser. Gubben vände honom ryggen, nedböjd,
sysselsatt med att rycka upp ogräs. Plötsligt
såg Christophe honom resa sig upp, fäkta med
armarna i luften och falla med ansiktet mot
jorden. Ett ögonblick fick han lust att skratta,
så märkte han, att den gamle låg orörlig.
Christophe ropade, sprang fram, ruskade i
honom av alla krafter. Nu blev gossen rädd,
han föll på knä och försökte med bägge
händerna lyfta upp det stora huvudet, som vilade
på marken. Det var så tungt och han darrade
så, att han knappt orkade förändra dess läge.
Men då han såg de uppåtvända, blodsprängda
ögonen isades han av skräck och lät det falla
med ett skri. Han reste sig förfärad upp och
flydde ut ur trädgården, gråtande och
skrikande. En karl som gick förbi frågade hur det
var fatt; Christophe kunde ej tala, han pekade
blott på huset, mannen steg in och Christophe
följde efter. Andra hade hört skriket och
kommo i fullt språng från de närbelägna
husen. Snart var trädgården fylld av folk,
de trampade på blommorna, lutade sig över
den gamle och utbrusto i höga rop. Två eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
