Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Ehuru fattigdomen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30 JEAN-CHRISTOPHE
Om aftonen, då bröderna trötta på lek och
spratt började gnälla, att de voro hungriga,
kom Louisa brådskande tillbaka och tog dem
vid handen för att leda dem till farfar. Hon
gick mycket fort och Ernst och Rudolf sökte
enligt vanan streta emot, men Louisa talade
till dem i en sådan ton att de strax tego och
lydde. En instinktmässig rädsla smög sig
över dem; då de skulle gå in brusto de i gråt.
Det var ännu ej riktigt mörkt. Solnedgångens
sista strålar tände sällsamma reflexer inne i
det halvskumma huset; de upplyste dörrvredet,
spegeln, fiolen som hängde på väggen. I gubbens
rum brann ett ljus, lågan flämtade i den
blå-bleka slocknande dagern och framhävde än
mer de tätnande skuggorna. Melchior satt
vid fönstret och grät högljutt. Doktorn stod
böjd över sängen och dolde sålunda den som
låg där. Christophes hjärta bultade, så det var
nära att brista. Louisa lät barnen falla på knä
vid sidan om sängen; först nu vågade
Christophe se upp. Efter förmiddagens skådespel
väntade han något så rysligt, att han nu vid
första ögonkastet erfor en viss lättnad.
Farfar låg orörlig och tycktes sova. En kort
sekund inbillade sig gossen att farfar var
återställd och att alla fasor voro bortblåsta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
