Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Ehuru fattigdomen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 31
då han hörde den besvärade andhämtningen
och vid närmare granskning såg det uppsvällda
ansiktet med det av fallet förorsakade
blåmärket, fattade han, att den som låg där skulle
dö, och då började han darra i alla leder.
Mekaniskt upprepade han Louisas bön för
farfars tillfrisknande, men innerst bad han, att
ifall farfar ej kunde bli frisk igen, Gud hellre
ville låta honom vara redan död.
Gubben hade varit sanslös alltsedan fallet.
Han återfick medvetandet endast för att plötsligt
uppfatta sin belägenhet — en kort och dyster
stund. Prästen var tillstädes och läste bönen
för de döende. Man lyfte upp gubbens huvud,
han öppnade ögonen, mödosamt, som om de
ej längre lydde hans vilja, han drog hårt efter
andan, stirrade slött på de honom omgivande
gestalterna; så öppnade han munnen, en
obeskrivlig fasa målade sig på hans anletsdrag.
— Ja, men då... — stammade han — då
skall jag dö!
Stämmans förtvivlade tonfall skar
Christophe i hjärtat; aldrig skulle det gå ur hans
minne. Gubben talade ej mer, han jämrade sig
som ett litet barn. Så försjönk han åter i dvala,
men andningen blev allt besvärligare; han
klagade oavbrutet, plockade med händerna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
