Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Ehuru fattigdomen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 JEAN-CHRISTOPHE
han tycktes kämpa mot dödens sömn. I sitt
halvt bedövade tillstånd ropade han en gång:
— Mamma!
Vilket sönderslitande intryck gjorde ej detta
den gamle mannens brustna skri, hans
ångestfulla rop efter modern — precis som Christophe
själv skulle ropat — modern som han aldrig
talat om i det dagliga livet, som han nu
instinktivt sträckte sig efter; den sista fåfänga
tillflykten i den sista omätliga fasan!... Han
tycktes lugna sig något, en glimt av medvetande
återkom. De tunga ögonen, med pupiller som
redlöst gledo undan, mötte en sekund gossens
förfärade blick; de lyste upp; den gamle gjorde
ansträngningar för att småle. Louisa tog
Christophe och förde honom närmare.
Jean-Michel rörde läpparna och försökte klappa
gossens huvud, men strax föll han åter i dvala.
Slutet nalkades.
Barnen skickades in i ett annat rum, men
ingen hade tid att sysselsätta sig med dem.
Lockad av det fasansfulla stod Christophe i
den halvöppna dörren och stirrade spänt på
ansiktet som låg tillbakakastat på kudden;
han såg det rovgiriga greppet knytas allt fastare
kring halsen; för varje minut fårades dragen
allt djupare, hela varelsen försjönk i det ofatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
