Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Om morgonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 91
Taktmästaren försökte nog grymta en smula,
men bry dig inte om det mer än jag. Vad
angår mig alla andra! Jag struntar i allt vad
de kunna tänka om mig. Du är det enda
viktiga. Älska mig, min själ, som jag älskar
dig! Jag kan inte säga, hur mycket jag håller
av dig. Jag är din, din, din från hjässan till
fotabjället. Din för alltid
»Christophe».
Under resten av veckan var Christophe
sönderfrätt av väntans alla kval. Han gjorde
långa omvägar för att driva omkring i närheten
av Ottos bostad. Han hoppades inte alls råka
honom, men vid blotta åsynen av hans hus
bleknade eller rodnade han. På torsdagen stod
han inte ut längre, han avsände ett nytt brev,
ännu mer överspänt än det första. Otto svarade
känslosamt.
Äntligen randades söndagen, och Otto kom
punktligt till mötesplatsen, men Christophe hade
redan varit där en hel timme, förtärd av
otålighet. Hans oro ökades för var minut. Han
darrade vid tanken på att Otto kunde vara
sjuk, ty det föll honom inte en sekund in, att
Otto skulle kunna svika sitt löfte. Han
upprepade sakta: Gud, Gud, låt honom komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
