Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En dag, då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 JEAN-CHRISTOPHE
han mera skrämd än road av Christophes vrede;
men förmågan att såra vännen tycktes honom
ett bevis på hans egen styrka; han var inte elak,
men hans själ liknade en behagsjuk kvinnas.
Han fortsatte sålunda trots alla löften att
visa sig arm i arm med Franz eller någon
annan kamrat, som han tillgjort väsnades och
skrattade med. Då Christophe upprepade sina
föreställningar, småflinade han och ville ej ta
saken på allvar, förrän han såg Christophes
läppar darra i vrede; då slog han i
förskräckelsen om och lovade att inte göra så mer.
Nästa dag började han på nytt. Christophe
skrev vilda brev där han kallade honom:
— Usling, bov! Jag vill aldrig höra talas
om dig mer. Jag känner dig inte. Må den
onde ta dig och hela ditt anhang.
Men om Otto sade ett gråtmilt ord eller
skickade en blomma, sinnebild av evig trohet,
smälte Christophe i ånger och skrev:
— Min ängel! Jag är en dåre. Glöm min
dumhet. Du är bättre än alla andra. Ditt
lillfinger är mera värt än hela den enfaldige
Christophe. Du råder över skatter av den ömmaste
finkänslighet. Jag kysser under tårar din
blomma; den är sluten tätt emot mitt hjärta,
jag pressar den hårt mot skinnet och önskar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
