Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En dag, då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 115
blixten, yr i huvudet av bullret, och en smula
orolig även han, fast han aktade sig väl att
erkänna det.
Med ens var allt slut. Ovädret hade gått
som det kommit. Men de voro båda i ett
bedrövligt tillstånd. Visserligen var Christophes
klädsel även i bästa fall så slarvig att en
smula mer ordning ej gjorde stort till. Otto
däremot, vanligen sä vårdad, så mån om sitt
yttre, tedde sig nu i en sorglig skepnad; han
tycktes fullt påklädd stiga upp ur badet, och
Christophe kunde vid hans åsyn inte
tillbaka-hålla ett gapskratt. Otto var så ynklig, att
han ej en gång orkade bli ond. Nu försökte
Christophe uppmuntra honom, men Otto
svarade då med ett vredgat ögonkast. De trevade
sig fram till en bondgård, torkade kläderna
framför en stor eld och drucko uppvärmt vin.
Christophe tyckte hela äventyret var lustigt
och skämtade däröver, men det föll ej Otto i
smaken; han teg surmulet under hela
återfärden, och då de skildes åt, togo de ej
varandra i hand.
Efter detta uppträde råkades de ej på en
hel vecka, men efter att ha straffat sig själva
genom att försaka en söndagspromenad, funno
de det så tråkigt, att deras agg slocknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
