Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det blev hon som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 135
— Men, mamma, sade Minna, det är ju
inte första gången vi råkas.
Och hon brast i skratt.
— Det är sant, sade fru von Kerich
skrattande, ni gjorde oss besök samma dag vi
kommo hit.
Vid dessa ord skrattade flickan än värre;
och Christophe antog en så bedrövlig min, att
Minnas skratt vid hans åsyn endast ökades.
Hon kiknade och grät av skratt och fru von
Kerich, som först ville hålla henne tillbaka,
måste själv instämma. Hur förlägen Christophe
än var, kunde han ej stå emot deras
munterhet. Den var så smittsam, att det ej ens föll
honom in att bli stött. Men då Minna,
kippande efter andan, frågade vad han egentligen
tog sig till däruppe på muren, förlorade han
sinnesnärvaron; han stammade alldeles utom
sig, och hon bara njöt av hans förvirring.
Fru von Kerich kom honom nu till hjälp
och blandade bort samtalet genom att låta
servera teet.
Hon utfrågade honom vänligt om hans
förhållanden, men han återvann ej fattningen.
Han visste inte hur han skulle bära sig åt
för att sätta sig eller hålla sin kopp, som var
nära att stjälpa omkull. Var gång man bjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
