Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det blev hon som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’136 JEAN-CHRISTOPHE
honom vatten, socker, grädde eller kakor ansåg
han sig tvungen att stå hastigt upp och tacka
med djupa stela bugningar. Rocken, den höga
kragen och den hårt tilldragna halsduken
klämde in honom som i en rustning; han
tordes inte och kunde inte vända huvudet
varken åt höger eller vänster. Fru von Kerichs
många frågor och livliga sätt bedövade honom.
Han blev iskall, då han kände Minnas blickar
fästade på hans händer, åtbörder och
klädedräkt. Alla deras försök att göra honom
hemmastadd — fru von Kerich med sitt ordsvall
och Minna med sina koketta ögonkast —
tjänade blott till att än mer förvirra honom.
Slutligen måste de uppgiva varje hopp om att
framkalla annat än bugningar och enstaviga
ord, och fru von Kerich, som ensam skötte
samtalet, blev så uttråkad, att hon bad honom
sätta sig till pianot. Betydligt mer förlägen
inför dem än inför en hel konsertpublik,
spelade han en adagio av Mozart. Men just
hans blyghet, den hjärtats ljuva oro han
begynte erfara i de två kvinnornas närhet, de
okonstlade känslor som fyllde hans bröst med
lycka och vemod; allt stämde väl överens
med detta styckes ömt ungdomliga kyskhet
och förlänade det ett vårligt behag. Fru von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
