Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det dröjde inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 183
tvären, tjurade och var näsvis; hon sökte
förneka att det låg någon sanning i
anmärkningarna; de voro tyvärr alltför berättigade.
Fru von Kerich var grymt skicklig i att träffa
den svaga punkten. Christophes grova skodon,
tarvliga kläder, dammiga hatt, hans breda
dialekt, tafatta hälsningar och simpla
gapskratt; hon glömde intet av allt detta som
kunde såra Minnas fåfänga; och dock tycktes
det blott vara en liten pil avskjuten i
förbifarten. Hennes ord togo aldrig formen av en
direkt anklagelse. Då Minna gjorde sig redo
att försvara honom, hade fru von Kerich redan
övergått till ett annat ämne; men stickordet
satt kvar; Minna var träffad.
Hon började se Christophe med mindre
välvilliga ögon; han kände det oklart och
frågade ängsligt:
— Varför ser ni så där på mig?
Hon svarade:
— Inte för något särskilt.
I nästa ögonblick förebrådde hon honom
kärvt att han skrattade för högljutt. Han blev
alldeles häpen, aldrig hade han trott att han
ej fick ge fritt lopp åt sin munterhet; all hans
glädje var nu förstörd. Det hände också, att
då han otvunget talade med henne, avbröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
